NEJ, MAN KAN INTE TA IGEN FÖRLORADE ÅR
Hade ett långt ingående samtal med pappa innan. Nykter alkolist som han numera är. Tacka gud att han har förstått innebörde i sitt allvarliga tillstånd.
Vi pratade omhans gamla alkoholvanor, gamla minnen o hur mycket han har missat genom åren som gått utan hans närvaro. Vi har lärt oss leva med endast mamma till hands. Med bara mammas goda råd, mammas tröstande axel, mammas kramar, mammas "jag älskar dig". Det är vår vardag. Pappa menade idag på att han skulle "ta igen alla förlorade år"...
Man kan inte ta igen förlorade år. Åren som han har försummat har gått o kommer aldrig mer tillbaka. Det enda han kan göra nu är att vara en liten del av våran vardag (även om han bor långt ifrån oss). Han kommer aldrig bli pappan som ställde upp för sina barn, aldrig den pappan som lät oss gråta mot axeln, aldrig den pappan som tog oss i hand o sa "jag är med dig hur du än väljer att göra". Alla dem åren är borta. Dem kommer aldrig mer tillbaka. Hur mycket han är ångrar sig för allt han har gjort, allt han har valt att försumma, allt han har valt att kasta bort, kommer såren han har orsakat aldrig att läka. Aldrig.
Fler människor än man tror har samma problem, eller nästan lika dana. Det är sorgligt hur en sån otroligt viktig familjemedlem väljer spriten före sina barn. Det är så jävla sorgligt. Men man lär sig leva med det.
Som sagt, såren som dem orsakat kommer aldrig läka.
