Erika Miding

Idag skulle jag kunna skriva min blogg huuur lång som helst. Har massa saker att ta upp som jag och Nathie satt och pratade om häromdagen.

      Vi diskuterade varför alla modeller, underklädesmodeller och de som viker ut sig, måste vara så tusans smala! För i hundan. Kolla på 60 procent av alla kvinnor i Sverige. Hur smala är dem?

Dem har, med ett finare uttryck, något att ta i. Kolla i de resterande 40 procenten. Hur snygga är dem med sina pinnsmala midjor? Sina tandpetare till ben och armar? De tänker på precis allt de stoppar i sig. eller kanske inte riktigt, men nästan.. Kom igen! Varför "plåga" sig igenom livet och hela tiden tänka på vad man äter?

Visst, vissa dagar skulle jag kunna döda för att ha en smalare midja och mindre mage. Men med det menar jag absolut inte att jag vill väga 40 kilo och se ut som ett benrangel!

Vi tycker helt enkelt folk borde tänka om. Både i vanliga livet och i alla reklamfilmer som visas.

Reklamerna uppmanar yngre (kanske även äldre) att gå ner i vikt eller stanna på den vikten tills de blir 100 år!

      Vi diskuterade även umgänge. Varför sorterar man inte "bra och dåliga"? Varför umgås man med människor som man egentligen vet kommer vända en ryggen så fort man gör "något fel" eller inte reagerar och gör som dem vill? Sånna så kallade vänner är ingenting att ha. Istället borde man uppmana sig själv att dra ut, träffa NYA människor, umgås mer intensivt med dem man vet alltid finns där. Hela tiden påminna sina riktiga vänner om att man alltid finns vid deras sida, vad som än händer.

Sanna vänner stannar helt enkelt kvar när dem andra har gått!

      Varför bli man så avkopplad när man ärhär uppe? Någon som ganska ofta är i Stockholm som kan svara på den frågan åt mig? För jag vet inte riktigt själv vad det är som händer medmin kropp då. Så fort jag ser Södertäljeskylten vet jag att jag endast har 20 minuter kvar till lugnet. Det kan springa förbi 3 000 människor och ha världens brådska, men ändå är jag coollugn. Jag stressar aldrig till bussen, pendeltåget eller till tunnelbanan här, för att jag vet att det kommer 8 bussar i timmen, om inte mer. Varför stressa då?

Jag älskar helt enkelt huvudstaden. Den är helt underbar, massa underligt konstiga roliga människor och en lugn och skön miljö. Man kan göra precis det som faller en in, utan att behöva tänka på tiden. Sjukt hääärligt!

      Vi pratade även jobb. Nu förtiden behöver du ett 200% jobb för att din inkomst ska räcka hela månaden. Din inkomstlön ligger på mellan 14000 och 16000 i månaden ungefär. I den här kalkylen räknar vi med att du får ut 15000:-.

Ta då t.ex en lägenhet i Växjö. För en tvåa kanske du får betala 5000 kronor. Elen ligger kanske på 1000 kronor, vilket gör att du får 9000 kvar. Vi räknar mat (cigg inkluderat) ca 3000 kronor. Då har du runt 6000 kronor kvar att leva för. Med det ska du betala försäkringen på bilen, bensin i bilen (om man har en sån) osv, och så ska du kanske ha nya kläder och kunna roa dig en helg. Men går detta ihop sig? Inte i de flesta fall. Där står man kvar med 3000 kronor efter alltär betalt och vet att man kanske måste göradet i slutet av månaden. Man lever hela hela hela tiden snålt för att ens ha råd att leva! Får inte staten in tillräckligt myckeet pengar på allt vi köper? Allt vi köper betalar vi skatt på. Vi betalar skatt för det vi tjänar, ALLT!

Då känns det som att man skulle behöva jobba 200 procent. Då kan man betala hyra, bil osv osv och ändå har råd att leva loppan hela månaden! Men orkar man jobba 200 procent? Får man jobba 200 procent? Nej, inte i Sverige. Men ändå ska vi leva såjävla snålt så vi knappt kan unna oss själva någonting någongång..

Kommer knappt ihåg va vi pratade om mer. Satt i över två timmar och bara malde. Det är det jag och Nathie är bra på! Hon är min finaste vän och jag kommer alltid finnas vid hennes sida.

No matter what!

Va och hälsade på pappa igår. Han såg inte alls kry ut. För det första såg det ut som att han va höggravid i åttonde månaden och för det andra hade han massa slangar i kroppen. Inte alls kul att se. Sånna stunder tycker jag nästan synd om honom. Fast jag innerst inne vet att det är hur självförvållat som helst. Men trots allt jag och min familj har varit med om, älskar jag honom! Han är ju trots allt min pappa.

Hörs sen!
Puss